Kakornas fiende

Lina gick med raska steg ut från biblioteket med en bok halvt synlig innanför tröjan. Det var inte så att hon hade stulit den. Det kommer senare i berättelsen. Just nu hade hon enbart lånat den, men hon var redan trollbunden av orden innanför pärmarna. Det tycktes tala direkt till henne, den talade om vad som var fel i världen och vad de än så länge hade lyckats hålla hemligt för henne och hennes vänner. Ja, till och med hela skolan. Så vitt hon visste hade ingen yttrat vad hon nu hade fått reda på i hennes närhet. Det var som om allt hade tigits ihjäl, som om allt som var fel skulle försvinna.

Hon gick raka vägen till ungdomsgården, där hon och alla de andra flickscouterna samlades varje tisdag. När hon steg in i salen såg hon hur de andra redan var där. Jessika reste på sig från den inklädda pinnstolen och la armarna i kors.

”Var har du varit? Vi har väntat… länge. Länge.” De andra mumlade instämmande. De tystnade dock när Lina tog fram boken och la den på bordet. Tjejerna såg skeptiska ut och rynkade näsorna. Jessika sköt upp glasögonen för att bättre se vad det stod på de röda pärmarna.

”Den här boken”, Lina drog pekfingret längs med bokens kant, ”har fått mig att inse hur fel allt är.” Hon tog upp den i handen och höll upp den i luften. ”Hela den här kakförsäljningen är en lögn. Och de använder lögnen för att förtrycka oss.” Maria som gärna undvek att bli uppmärksammad bet sig eftertänksamt i läppen.

”Vilka är de?” undrade Jessika samtidigt som Clara frågade ”Vad då för lögner?”

”De är de som bestämmer vad vi får för kakorna. Vi bakar och säljer dem, därför borde allt gå till oss. Till, vad var det nu? Jo, kollektivet. Allt står i boken.” Hon gav den till Jessika som sedan skickade den runt bordet. Alla tjejerna tittade och bläddrade lite i den. Medan den gick runt, fortsatte Lina prata. ”Den har lite svåra ord, men där hemma, där har vi en bra ordbok. Jag ska skriva ner förklaringar tills nästa gång.”

De hann inte med så mycket mer, förutom att boken gick runt både ett och två varv till. Vissa av dem var inte lika hänryckta som Lina, men de gjorde vad de kunde för att bli intresserade. Efter ett tag var det dags för dem att gå hem. Några av dem, de som bodde nära gick hem, andra tog sina cyklar. Lina satt utanför byggnaden och läste medan hon väntade på att bli upplockad av sin far.