Det finns ett bildäck där magen skulle varit

Tankarna trasas in, snurrar sig och trastrådarna som ständigt tovas upp binder allt närmare och närmare. Det blir svårare att ignorera trots att det plötsligt blivit väldigt privat. Inget för omvärlden, det går aldrig bra när omvärlden blandas in. Även om den redan är inblandad, på sätt och vis.

Trycket mot bröstet, resten av kroppen som slappnar av och ögonen stirrar in i väggen men fångar upp ljuskatter genom fönstret och synliggör ambivalens. Det går inte att sova. Kroppen är lugn, i stort, men de delar som söker sig utåt till andra vägrar sluta, vägrar ta en paus. Du driver mig till medicinering. Och så säger de att läkarkonsten inte kan hjälpa mot känslopjunk. Vansinne. Kraschen behöver bara vara tillräckligt stor.