Vagnabond

— Oh-hey.

Tova tittade på honom som om att han vore knäpp. Vilket han, om man ska vara helt ärlig, var. Båda två var knäppa, annars hade de inte rullat varuvagnarna nedför kullen och se vem som var snabbast. Men bara för att man var knäpp, tänkte Tova, betyder det inte att man är fulltändigt knäpp.

— Mikkel, din jävel! Man genar inte över trottoaren! Kom ihåg Emmy, satans idiot!

Tova skrek rakt ut när Mikkels vagn skumpade till och för ett ögonblick såg ut att både välta och öka hastigheten. I sista ögonblicket, i Tovas huvud var det ett långt sådant. I Mikkels var det kort, väldigt kort. Så kort att det inte ens registrerades av kantstenen. Vagnen susade iväg oförhindrad och tillråga på allt gjorde han en sladd vid dungen, släppte handtaget och triumferande lyfte han armarna upp mot himlen.

— Tada!

Tova bromsade in precis tillräckligt för att inte skada Mikkel allt för mycket när hon krachade rakt in i honom med vagn och allt. Men ont gjorde det.