Vattenskadad

Vattenytan närmade sig ansiktet igen, vågorna som borde varit små slog emot kroppen och en osynlig kraft tryckte ned Lysander. Luftbubblor tvingades ut och han stretade emot allt vad han kunde. Så hårt att skum bildades medan han trampade och fäktade med armarna.

Ovanifrån himlen hördes ett muller, ett pipande muller i och för sig men för Lysander var det öronbedövande ändå.
— Mamma! Pål har tagit min anka!
— PÅL! Ge tillbaks badankan till din syster så att ni blir klara med badandet någon gång!

Lysander flöt upp till ytan lika plötsligt som det hade börjat och den lugna strömmen som förde honom runt och runt i hans vanliga åtta-formade bana var tillbaka. Han andades ut med en kvackning.